Om konsten att fortsätta...

gamla dammiga projekt. Den här bloggen har ju hunnit bli lite dammig sen sist men det var faktiskt riktigt kul att skriva, vill jag minnas. Min digitala dagbok, lite halvhemliga så där, eftersom nästan ingen vet om att den finns. Hmmm...

När...

det händer som bara inte får hända, vad skulle man då göra utan fantastiska grannar! K fyller år och det är min uppgift att baka diverse tårtor för det tycker jag är roligt att göra. Första tårtsmeten (av tre) var precis på väg in i ugnen då den -ugnen alltså- bara slutade fungera. Lamporna slocknade, fläkten slutade surra och det blev alldeles tyst! Och det är här mina suveräna grannar kommer in i historien. Denita tvärs över gatan, lyfte inte ens ett ögonbryn när jag stormade in med formen utan frågade bara efter gradantal. Grannen bredvid erbjöd sin om det skulle behövas. Det är sån´t -bland annat- som jag uppskattar med vårt radhusboende! Saknas det något hos den ena så finns det alltid hos någon annan oavsett vad det gäller. Bra grannar, det är härligt det!

I dag...

har vi varit på Tekniska Museet hela dagen med våra Snilleblixtar. Man blir djupt imponerad av barns fantastiska ideér! Årets tema var hjälpmedel för äldre och trots att "äldre" är en åldersgrupp som våra elever väl knappast ens ser, så hade många klurat ut uppfinningar som faktiskt skulle kunna vara bra att ha. Speciellt imponerad blev jag av en grupp 5-åringar. Deras ideér, ritningar och muntliga beskrivningar gjorde mej nästan stum. Vilket tänk de hade!

Egentligen är det väl inte "manicken" som är det viktigaste utan processen att ta sig dit. Att "brainstorma", kunna dela med sej av sina ideér, samarbeta och i slutändan ha dels en färdig produkt,dels ritningar samt en text som beskriver hela förloppet. Inte illa. Som extra bonus får de också en god kunskap om verktyg, vad de heter och hur de används. De lär sig också att smält lim från limpistoler ger brännblåsor.

Imponerad blir jag också av alla som arbetar på Tekniska. 1500 ystra telningar på 3 dagar ska de ha runt fötterna! OCh aldrig har jag hört någon låta grinig eller irriterad. Det är inte illa gjort av museipersonal, tycker jag.

Ljus i...

fönstren för Engla. Jo, det är ett sätt att visa vår omtanke om familjen. Det värmer säkert. Ytterligare ett sätt är att skriva till våra politiker och ta reda på hur planerna egentligen ser ut, kanske framför allt ekonomiskt, för vård och rehabilitering av människor som begår brott av det här slaget. Låsa in och förvara... Ja, jag vet inte. Det hjälper nog inte dem som har det så snurrigt i själen. Hur kan man leva med sig själv efter att ha tagit livet av någon!? Hur orkar man se sina händer? Och hur orkar man leva med sig själv! Hur Englas familj har det, vill jag inte ens tänka på!

Härlig dag...

på jobbet. Det finns inte så mycket som går upp emot att se -och höra - 25 st. 2:or bara ropa "mer, sluta inte,Britta" fast skoldagen är över och de är fria att ge sig iväg. Att få vara lärare i en så´n klass är en förmån. Bra jobb man har!

Ute blåser det råkallt och regnet har frusit till is. Grannarnas utemöbler ser lite övergivna ut. Man skulle vilja gå ut och lägga över dem något varmt. Scillan ligger jäms med marken och kurar, inte ens gatans kattor är ute. Fortsättningen på kvällen kan bara vara varmt te, en gosig pläd och ett ledigt soffhörn.

Måndag igen...

Veckorna under utvecklingssamtalen bara försvinner i arbete, känns det som. Dagarna blir långa och den fria tiden därmed kort. Naturligtvis. Tog en kvälllspromenad för att rensa hjärnan lite från lite för många funderingar. För mej stämmer verkligen påståendet att fysisk aktivitet får sinnet att bli muntrare. Hjärnan tror i alla fall att det är så och då räcker det ju med det...

Hade planerat att låta någon av eleverna skriva i klassbloggen idag men så blev det inte. Vi höll på hela eftermiddagen med NTA , vilket de älskar och helt plötsligt var skoldagen slut för länge sedan. Vi gör ett nytt försök i morgon.

I morse hade svd en artikel om ordning och/eller röra i våra liv. David H Freedman har skrivit en bok som jag absolut måste läsa ("Ett kreativt kaos - oredans ofattbara möjligheter"). Han funderar bl.a. över varför det anses vara finare att vara ordentlig än tvärt om. Han och Eric Abrahamson , managementprofessor, slår fast att det finns fördelar med att vara oorganiserad och rörig. Hmm, det låter bra och jag ska i fortsättningen aldrig mer fundera över mitt arbetsbord! Albert Einstein hade uppenbarligen funderat på samma sak som herrarna ovan; så här lär han ha sagt: "Om ett belamrat skrivbord är ett tecken på en belamrad hjärna, vad är då ett tomt skrivbord tecken på?" Jaja... Jag skulle i alla fall aldrig komma på tanken att bli en "personal organiser".