måndag 14 april 2008

Ljus i...

fönstren för Engla. Jo, det är ett sätt att visa vår omtanke om familjen. Det värmer säkert. Ytterligare ett sätt är att skriva till våra politiker och ta reda på hur planerna egentligen ser ut, kanske framför allt ekonomiskt, för vård och rehabilitering av människor som begår brott av det här slaget. Låsa in och förvara... Ja, jag vet inte. Det hjälper nog inte dem som har det så snurrigt i själen. Hur kan man leva med sig själv efter att ha tagit livet av någon!? Hur orkar man se sina händer? Och hur orkar man leva med sig själv! Hur Englas familj har det, vill jag inte ens tänka på!

1 kommentar:

Inger Lison sa...

Jag tände också ett ljus för Engla.
Ibland finns det inte ord för att utrycka vad man känner, man förstår inte hur någon kan vara så sjuk att man dödar ett barn och ändå köra bil,delta i vardagen utan att det märks.
Obegriplit och svårt!
Häller med dig i allt du skriver och önskar att det aldrig händer igen.
/Inger