När...

det händer som bara inte får hända, vad skulle man då göra utan fantastiska grannar! K fyller år och det är min uppgift att baka diverse tårtor för det tycker jag är roligt att göra. Första tårtsmeten (av tre) var precis på väg in i ugnen då den -ugnen alltså- bara slutade fungera. Lamporna slocknade, fläkten slutade surra och det blev alldeles tyst! Och det är här mina suveräna grannar kommer in i historien. Denita tvärs över gatan, lyfte inte ens ett ögonbryn när jag stormade in med formen utan frågade bara efter gradantal. Grannen bredvid erbjöd sin om det skulle behövas. Det är sån´t -bland annat- som jag uppskattar med vårt radhusboende! Saknas det något hos den ena så finns det alltid hos någon annan oavsett vad det gäller. Bra grannar, det är härligt det!

I dag...

har vi varit på Tekniska Museet hela dagen med våra Snilleblixtar. Man blir djupt imponerad av barns fantastiska ideér! Årets tema var hjälpmedel för äldre och trots att "äldre" är en åldersgrupp som våra elever väl knappast ens ser, så hade många klurat ut uppfinningar som faktiskt skulle kunna vara bra att ha. Speciellt imponerad blev jag av en grupp 5-åringar. Deras ideér, ritningar och muntliga beskrivningar gjorde mej nästan stum. Vilket tänk de hade!

Egentligen är det väl inte "manicken" som är det viktigaste utan processen att ta sig dit. Att "brainstorma", kunna dela med sej av sina ideér, samarbeta och i slutändan ha dels en färdig produkt,dels ritningar samt en text som beskriver hela förloppet. Inte illa. Som extra bonus får de också en god kunskap om verktyg, vad de heter och hur de används. De lär sig också att smält lim från limpistoler ger brännblåsor.

Imponerad blir jag också av alla som arbetar på Tekniska. 1500 ystra telningar på 3 dagar ska de ha runt fötterna! OCh aldrig har jag hört någon låta grinig eller irriterad. Det är inte illa gjort av museipersonal, tycker jag.